SETT-dagarna i Kista

SETT-dagarna (17-18.4.2013) ordnades för andra gången i år i Stockholm (Kista). SETT står för "Scandinavian Educational Technology Transformation" och konferensen är en slags skandinavisk motsvarighet till ITK-dagarna i Finland (Tavastehus). Ifjol deltog ca 4500 personer men i år lär antalet nästan ha fördubblats. Jag vill i detta blogginlägg kort återge några tankar och reflektioner av två intensiva och intressanta SETT-dagar.

Det var ett digert program med många duktiga och välkända föreläsare under både onsdag och torsdag. Föreläsningarna som var 45 minuter långa hölls parallellt i sju olika föreläsningssalar under hela dagen med endast korta pauser emellan. Jag deltog i rätt många föreläsningar men liksom jag konstaterade i mitt senaste blogginlägg så tenderar föreläsningarna att bli rätt teoretiska och så upplevde jag det också denna gång. En av höjdpunkterna var Kristina Alexanderssons föreläsning om att jobba med internet i undervisningen; ett tema som jag försöker få in i min egen skola bland annat genom den webbkurs som jag skrivit om tidigare. Att jobba med internet i skolan handlar i det stora om att synliggöra elevernas utveckling och arbete genom att exempelvis blogga och låta eleverna uttrycka sig själv genom att skapa filmer istället för textarbeten. En viktig poäng med webbpublicering i skolan är att eleverna får skapa material och innehåll för en riktig publik, som når längre än bara läraren. Samtidigt kan detta fungera som en motivationskälla. Utmaningar som lärare stöter på när de jobbar med internet i skolan är ofta föräldrarna, tiden och tekniken. I Sverige har man satsat på att utveckla internetanvändningen i skolan genom Webbstjärnan, en satsning som  tycks sakna motsvarighet i Finland.

En annan intressant föreläsare var professor Christian Lundahl som diskuterade bedömning av lärande i digital miljö. Han lyfte fram den formativa bedömningen (kontinuerlig utvärdering) som är en förutsättning för den summativa bedömningen (slutbedömning). Han pratade om vikten av att återkopplingen (feedbacken) måste inkluderas i lärandeprocessen med hjälp av olika metoder. Han nämnde bl a Socrative som en bra digital metod, vilket jag kan hålla med om. Läs gärna om mina egna erfarenheter av Socrative. Professor Lundahl pratade också om vikten av att ställa frågor som skapar tänkande, vilket fick mig att tänka på de digitala proven som vi försöker utveckla här i Finland. När eleven gör digitala prov med öppen internetåtkomst så blir frågornas karaktär viktiga eftersom de måste stimulera till tänkande och där eleven förväntas kunna tillämpa den information som den hittar på webben; inte endast återge information som lätt leder till plagiat. Professor Lundahls föreläsning var inspirerande och  stimulerade till tänkande.

Det fanns givetvis en massa utställningar och montrar i mässhallen. Många av dessa företag som visade upp sig hade förstås direkt koppling till Sverige och var således mindre intressanta för mig. Jag fick dock med mig  hem en hel del broschyrer och länkar som jag ännu inte hunnit gå igenom. Jag får väl återkomma längre fram ifall jag bland alla broschyrer hittar nåt intressant att delge här i min blogg.

Nedan ett foto jag tog från publiken som får stå som symbol för den moderna tidens sätt att göra anteckningar, dvs genom att fotografera föreläsarens slides med hjälp av surfplattan eller mobilen.

En tanke som slog mig under konferensen var att teorin inte alltid motsvarar praktik. SETT är "en konferens inom området det innovativa och moderna lärandet" men ändå är själva konferensens upplägg rätt tradionell. Varför inte förändra hela föreläsningsupplägget så att åhörarna blir ännu mer delaktiga och stimulerade i sin lärandeprocess? Jag tänker mig ett alternativ där arrangören bjuder in en viss föreläsare/expert för att under 45 minuter stå till förfogande för alla deltagare. Åhörarna kunde sända sina frågor till tavlan med hjälp av exempelvis TodaysMeet och föreläsaren får besvara dessa och skapa nya stimulerande frågor till publiken. Det skulle alltså bli fråga om ett "flippat tillfälle" i stil med den pedagogiska metoden "Flipped Classroom" som jag också skrivit om i ett tidigare blogginlägg. På det sättet skulle upplägget förstås bli mindre förutsägbart men jag tror att fler personer skulle få ut mer av tillfället, även föreläsarna/experterna.

Vad var höjdpunkten på årets mässa? Det vet jag faktiskt inte. Jag upplevde inget revolutionerande. Jag fick snarare en bekräftelse på att vi i Finland kanske trots allt kommit rätt långt när det gäller undervisningsteknologin. Jag hoppas det redan nästa år kunde finnas en finländsk föreläsare på SETT-dagarna.

Tack till Kulturfonden och min rektor som gav ekonomiskt stöd för mitt deltagande. Jag hoppas få möjlighet att delta även nästa år.

ITK-dagarna i Tavastehus

I veckan (10-12.4.2013) deltog jag i de nationella ITK-dagarna i Tavastehus. I år var det lite extra spännande för min del eftersom jag hade blivit utvald att hålla en 30 minuters föreläsning om digitala verktyg i undervisningen. Jag tog uppdraget på stort allvar och hade förberett mig väl. En viss utmaning låg i att jag valde ett tvåspråkigt upplägg där jag talade finska men hade materialet på svenska. Av erfarenhet visste jag nämligen att de svenskspråkiga deltagarna är i minoritet på denna konferens och jag ville nå båda språkgrupperna. Min "föreläsning" gick hursomhelst bra. Istället för att föreläsa i traditionell mening valde jag att visa praktiska exempel på hur jag använder mig av digitala verktyg i undervisningen. Jag upplevde också att detta uppskattades av åhörarna i salen som för övrigt var fullsatt. Efteråt fick jag direkt positiv feedback av flera deltagare och även i sociala medier som Facebook, Twitter och bloggar. Läs gärna Siv Enbergs blogg där hon bl a skriver om sina "Smultron från itk2013".

Jag åhörde själv flera föreläsningar under fredagen som lämnade mig mer eller mindre oberörd. En viss besvikelse känner jag inför de föreläsningar jag åhörde, eftersom alla var väldigt teoretiska. Det var ofta fråga om redovisningar av diverse forskningsprojekt som slutförts. Vad som händer efter att projektet har genomförts undrar jag ofta. Ibland känns det som om all utveckling av den digitala skolan är bundet till projekt. Problemet med detta är, som jag ser det, att det finns en risk att utvecklingen stannar efter att pengarna tar slut. Utmaningen ligger i att skapa en hållbar utveckling där undervisningsteknologin integreras i den vardagliga undervisningen och skolvärlden.

Nästa år skall jag sätta mindre tid på föreläsningarna och mer tid på att besöka de olika utställningarna där man också kommer i kontakt med likasinnade. Nätverkandet hör till de största fördelarna med en konferens som denna och det vill jag gärna sätta mer tid på nästa gång. Därtill hoppas jag också att fler finlandssvenskar skulle hitta till Tavastehus. Om vi vill att den finländska skolan i framtiden skall vara i topp även när det gäller undervisningsteknologi, så gäller det att mötas och samarbeta mer, även över språkgränserna.

Nedan en artikel om min föreläsning som publicerades i Opettaja-lehti i maj (20/2013).

Digitala prov och kunskapssyn

Skolan digitaliseras mer och mer och studentexamen skall inom några år åtminstone delvis avläggas digitalt, dvs med hjälp av datorer och internet. Det finns många fler frågor än svar på hur detta skall genomföras i praktiken. Jag vill i detta blogginlägg återge några tankar om det digitala provets karaktär och kunskapssyn. Jag tar utgångspunkt i de humanistiska läroämnena efersom jag själv undervisar i religion och psykologi.

Min erfarenhet av skolans digitalisering sträcker sig några år tillbaka i tiden. Jag har redan i flera års tid haft allt mitt undervisningsmaterial i digital form. Eleverna har dock skrivit prov på vanligt rutigt papper. Varför? Jo, för det ska de också göra i studentexamen. Detta håller dock som sagt på att förändras. Därför har jag under detta läsår vid några tillfällen låtit eleverna skriva prov på dator med internetuppkoppling. De har också fått ha böcker och annat material framme om de så vill. Själva provet har dock inte varit märkvärdigare än ett vanligt prov. Jag har använt mig av helt vanliga studentexamensfrågor som förutsätter analytisk tillämpningsförmåga. Resultatet blev att flera elever än normalt fick underkänt i provet främst pga plagiat (antingen från boken eller internet). Inga tior delades heller ut vilket visar att det inte är någon självklarhet att elever presterar bra endast för att de får ha tillgång till internet och andra källor (vilket många elever frestades att tro).

Debatten om hur ett digitalt prov skall se ut går ibland het. Jag ser dock inga större problem med hur de digitala proven skall utformas inom mina egna ämnen (realämnen). När jag ser på hur studentexamensproven i t.ex. psykologi är utformade så är min bedömning att över hälften av provets tio frågor kunde användas direkt som digitala prov. Detta på grund av att provfrågorna redan nu är utformade så att eleven måste kunna tillämpa kunskap, inte endast återge information. Därmed inte sagt att de kunde göras ännu bättre, men det räcker i detta initiala utvecklingsskede. Jag menar alltså att det finns en risk för att vi gör det onödigt svårt för oss när vi skall utveckla de kommande digitala proven. Vi sätter kanske för mycket vikt vid hur själva frågan är tekniskt gjord (med bilder, videoklipp och interaktiva lärobjekt) och mindre vikt vid kunskapssynen och elevens lärandeprocess.

Som jag ser det borde provsituationen utformas så att det stöder lärandeprocessen. I och med det är vi inne på kunskapssynen i dagens skola som oundvikligen förändras i och med internets utveckling. Det är inte längre läraren som är den enda källan till kunskap. Det är inte längre lärarens viktigaste uppgift att förmedla kunskap till eleven. En av lärarens viktigaste uppgifter är att handleda eleverna till att vara aktiva men kritiska informationssökare och kunskapsproducenter på webben samt lära dem betydelsen av digital delaktighet. Med andra ord vill jag säga att en stor del av den information som eleven i vanliga fall hämtar ur läroboken finns på webben, i någon form. Elevens uppgift blir att källkritiskt välja ut information som är relevant för uppgiften, analysera den och tillämpa informationen.

Med internet som informationskälla öppnas också världen utanför kursramarna och arbetet med ämnesöverskridande uppgifter blir betydligt enklare och naturligare. Målet med lärandeprocessen är att eleven lyckas omvandla informationen på webben till kunskap hos sig själv! Med detta är det underförstått att det digitala provet inte bör ha karaktären av definitionsfrågor som mäter utantillkunskap utan de bör vara mera av analyserande och jämförande karaktär där tillämpningsgraden kan mätas. Och dessa typer av prov har vi alltså redan många av! Enda skillnaden är att både läraren och eleven nu kan använda tekniska hjälpmedel som underlättar både provskapandet och examinationen.

En fråga som ofta dyker upp i diskussionen om digitala prov är hur vi löser problemen med fusk. Utifrån den socio-konstruktisvistiska kunskapssyn som jag försökt beskriva blir begreppet ”fusk” mindre relevant. Det är alltså okej att eleven söker information på internet eller chattar med andra personer (via sociala medier) för att få information, men eleven måste själv producera kunskapen, annars kan eleven bli anklagad för plagiat. Med psykologiska termer man man säga att elevens lärandeprocess går från intermental aktivitet till intramental aktivitet, dvs från en slags ”kollektiv kunskap” till en mer individuell och personlig kunskap (förståelse). Eleven förväntas också vara källkritisk och kunna hänvisa till externa källor på ett korrekt sätt. Därtill förväntas läraren ha färdigheter att bedöma och granska elevens arbete. Det enda problemet med ”fusk” som jag ser för tillfället är det faktum att elev A kan kontakta och ta emot provsvar av elev B i samma provsituation. I detta fall har ju elev A inte analyserat och producerat sitt svar själv, och då finns det ingen lärandeprocess, vilket i och för sig elev A förlorar mest på.

I debatten om digitala prov borde man alltså nu först fokusera på betydelsen av internet som öppen informationskälla till kunskap samt vilka utmaningar och möjligheter det ger för såväl lärare som elever. Därefter fortsätter arbetet med att rent tekniskt utveckla de digitala proven med hjälp av alla de multimediala möjligheter som webben erbjuder.

Webbkursens femte och sista dag

Idag fredag fick eleverna presentera sina arbeten inför klassen. På grund av tidsbrist så var det inte många elever som hunnit skapa någon skild presentation utan vi nöjde oss rätt långt med själva webbplatsen som presentationsunderlag. De presentationer som hade skapats i Powerpoint eller Prezi lades ut på webbplatsen. Jag fick också lov att filma en av presentationerna som jag streamade (med surfplatta) direkt till mitt Bambuserkonto.  Därefter avrundade vi kursen med att se filmklippet "Du är googlad" som i stort behandlade samma tema som denna kurs, dvs vikten av digital identitet och delaktighet. Eleverna fick också googla sig själva på nytt, liksom de gjorde första dagen, och positivt nog hade flera av eleverna förbättrat sin digitala identitet under veckans gång.

Mot slutet av skoldagen diskuterade vi hur man "marknadsför" sig själv på internet och eleverna förstod rätt snabbt att sociala medier är ett bra verktyg för detta. En del elever tweetade om webbplatsen på Twitter och en del "gillade" webbplatsen på Facebook. Webbplatsen är alltså nu officiellt publicerad.

Avslutande reflektioner: 

Kursen gick i det stora hela bra.  Tiden blev dock lite knapp  vad gäller arbetet med själva webbplatsen och presentationerna. Jag får kanske minska på mina föreläsningar till nästa år :) I praktiken jobbade eleverna med webbplatsen endast två hela skoldagar. Under denna tid hann endast några också göra presentationer. Jag är nöjd med att alla elever tycktes lära sig vikten av källkritik och källhänvisning. Varje textavsnitt på webbplatsen har hänvisningar till textförfattare och externa källor, vilket eleverna ibland brukar slarva med i "vanliga skolarbeten". Webnode fungerar bra! Lätt att lära sig och krånglar i princip aldrig. Dessutom är det gratis så länge man inte vill ha en egen domän (vilket kostar ca 20 euro/år). Det blev alltså ett lyckat första försök med denna kurs :)

Webbkursens fjärde dag

Idag har eleverna jobbat flitigt för att få klart sina uppgifter och publicera dem på vår gemensamma webbplats som nu är så gott som klar. De har också planerat på vilket sätt de vill presentera sina teman.  Webbplatsen består nu av sex huvudrubriker samt underrubriker. Det återstår dock en dag av projektveckan och imorgon är det alltså presentationsdags och då får eleverna ta del av vad de andra deltagarna producerat och lärt sig. Därefter är det meningen att vi sätter in åtminstone en del av presentationerna på webbplatsen. 

Imorgon fredag får ni ta del av hur webbplatsen slutligen kommer att se ut och det kommer givetvis en tweet om det på Twitter så att ni inte missar det :) Tills dess får ni nöja er med att kolla in Gymnasiet i Petalax som nu finns på Wikipedia ;)

Webbkursens tredje dag

Idag inleddes arbetet med vår gemensamma webbplats. Vi började med att skapa själva webbplatsen (i Webnode), valde layout och skrev in huvudrubriker. Därefter fick eleverna sätta igång med att producera själva innehållet.

En elev fick till uppgift att skapa en digital berättelse om alla projekt i skolan under veckan. Denna elev utrustade sig med en filmkamera och gjorde korta intervjuer med elever i de olika projektgrupperna. Därefter redigerade hon dem (i Windows Movie Maker) och skapade slutligen en film av alla videoklipp som laddades upp på youtube. Denna film bäddade hon sedan in på vår webbsida. Därtill gjorde hon en del privata intervjuer med skolans lärare som ansvarar för de olika projektgrupperna. Dessa kommer givetvis också att publiceras på webbsidan.

En annan elev fördjupade sig i hur Wikipedia fungerar och fick till uppgift att skapa en artikel om Gymnasiet i Petalax. Denna är ännu under bearbetning. Två elever fick till uppgift att bl.a. undersöka i vilken grad och på vilket sätt elever och lärare är aktiva konsumenter respektive producenter på internet. För detta ändamål skapade de en enkät på skolans plattform Fronter och bjöd in alla skolans elever och personal att delta. I skrivandets stund har ca 30% besvarat frågorna. Övriga rubriker som eleverna fortfarande arbetar med är bl.a. creative commons-licenser, källkritik och sociala medier. Imorgon fortsätter arbetet och om tidtabellen håller kan webbsidan publiceras i sin helhet på fredag.

Webbkursens andra dag

Webbkursens andra dag inledde vi med att diskutera sociala medier ur ett mer globalt perspektiv, med utgångspunkt i dokumentären "Medialized - a thread in the web". Vi kom in på frågor som exempelvis hur synen på kunskap förändrats i och med internets uppkomst och hur sociala medier numera utmanar de traditionella statsmakterna som historiskt sett ofta haft kunskapsmonopol. Även dagens journalister är mer utsatta för kritik p.g.a. de sociala medierna där det så att säga finns "flera redaktörer" som granskar vad som är "sant".  Vi funderade också kring hur internet utvecklats från version web 1.0 till web 2.0, d.v.s. hur internet inte längre endast används som informationskälla utan hur det numera också erbjuder möjligheter för skapande verksamhet (produktion) och interaktion människor emellan. Vi kom således in på Facebook och diskuterade bl.a. säkerhet och vad det innebär att godkänna diverse applikationer. 

Källkritik var ett annat tema under dagen. Eleverna fick lära sig betydelsen av att vara källkritisk när man besöker olika webbsidor för att hitta information. Vi analyserade och jämförde olika webbsidor med avseende på trovärdighet och sanningshalt. Vi diskuterade också Wikipedia som informationskälla och lärde oss skilja mellan primära och sekundära källor. Eftersom eleverna oftast är konsumenter av Wikipedia fick de nu också träna sig på att vara producenter, d.v.s. de fick öva sig på att skapa nya artiklar på Wikipedia och redigera gamla. En av eleverna fick till uppgift att under veckans gång skriva en längre artikel om Gymnasiet i Petalax eftersom skolan än så länge är osynlig på Wikipedia.  

Dagen avrundades med temat upphovsrätt, vilket i mitt tycke är ett rätt besvärligt kapitel. Vi nöjde oss med att koncentrera  oss på creative commons-licenserna eftersom de uttryckligen är utformade för den digitala världen. Vi bekantade oss med de olika licenstyperna och eleverna fick öva sig på olika metoder att hitta bilder på internet som är fria att använda i skolarbetet. Eleverna hann också öva sig på att skapa egna webbsidor så imorgon onsdag är det tänkt att vår gemensamma webbsida ska skapas och börja fyllas med innehåll.