Finland förbereder sig på att digitalisera studentexamen. Redan år 2016 skall gymnasielever avlägga digitala prov i en digital studentexamen, åtminstone delvis. Arbetet och förberedelserna är i full gång och kan följas på Digabis webbsidor. Ännu verkar det finnas många frågor kring hur denna digitala studentexamenssituation skall genomföras. Det som jag dock som lärare undrar mest över är vad som egentligen menas med "digitala prov". Jag vill kunna förbereda mina elever för dessa "digitala prov" men jag vet inte hur de kommer att se ut eller under vilka omständigheter de skrivs. Och det som är mest oroväckande är att det inte verkar vara nån annan heller som riktigt vet. Vet du?
Jag har skrivit tidigare om digitala prov och kunskapssyn, så i detta blogginlägg återger jag kort mina tankar kring hur man kunde tillämpa SAMR-modellen i utarbetandet av digitala prov. Läs gärna mer om digtal teknik i skolan enligt SAMR-modellen i ett tidigare blogginlägg. SAMR är en modell som beskriver hur digital teknik kan användas i skolan och varför.
Ett digitalt prov i studentexamen kan se ut på olika sätt beroende på vilket steg i SAMR-modellen man utgår ifrån. Såhär tänker jag mig att det kunde se ut:
Steg 1: Substitution/Ersättning: Studentexamensfrågorna är utformade på samma sätt som tidigare men nu i digital form. Eleven läser provfrågorna på sin dator, besvarar dem, och lämnar in dem digitalt på exempelvis en USB-sticka. Eleven har inte tillgång till internet utan kan endast använda vissa givna program som finns installerade på datorn. Datorn har alltså ersatt pappret.
Steg 2: Augmentation/Förbättring: På denna nivå har provfrågorna förbättrats tack vare tekniken. Frågorna innehåller förutom bilder och diagram även videoklipp och övrig media som man tidigare inte kunnat utnyttja. Dessa multimediala uppgifter är dock inte på webben utan överförs till eleverna via en USB-sticka eller CD-skiva. Eleverna besvarar frågorna som tidigare, men nu på dator och utan internettillgång.
Steg 3: Modification/Modifiering: På denna nivå modifieras studentexamenssituationen märkbart eftersom man har fri tillgång till internet. Provfrågorna är utformade så att de inte går att besvara endast genom att söka upp svaret på internet, utan de förutsätter att eleven behärskar de övre nivåerna i Blooms taxonomi (analytisk tänkande). Eleven förväntas vara källkritisk och kunna hänvisa till källor på ett korrekt sätt. För att en elev ska få ett berömligt vitsord bör han/hon kunna producera självständiga svar. Ett svagt svar (eller underkänt svar) kännetecknas av förutom bristande fakta även inkorrekt källhänvisning, kopierat material och plagiat.
Steg 4: Redefinition/Omdefiniering: Hur ett digitalt prov i studentexamen går till på den fjärde och högsta nivån är svårt att bedöma. Jag tror vi måste omdefiniera hela vår syn på studentexamen. Istället för att eleverna testas i ett avslutande prov som studentexamen utgör så kanske eleverna avlägger sitt examensprov under ett helt läsår på skolan. Eleverna skall i praktiken kunna visa vad de lärt sig under gymnasietiden genom att skapa någonting eget och eventuellt nytt. Eleven skall kanske producera ett filmprojekt där en viss frågeställning belyses ur olika synvinklar och där eleven kan påvisa hur han/hon själv mognat under processens gång. På denna nivå sätts också elevens digitala kompetens på prov.
Slutreflektioner:
I dagens läge (Finland) verkar det som om studentexamensnämndens arbete med en digitaliserad studentexamen opererar på de två första stegen. Datorn ersätter pappersskrivandet och provfrågorna kommer antagligen att förbättras lite jämfört med de gamla eftersom man kan inkludera videoklipp och annat digitalt material.
Elevernas tillgång till internet och vissa program verkar dock bli begränsad under provtillfället. Jag hoppas dock på att så inte blir fallet. Ifall det känns otryggt med internet så kunde kanske ett alternativ såhär i inledningsskedet vara att endast en del av studentexamensprovet görs med internettillgång. Jag anser det viktigt att eleverna ges samma möjligheter att arbeta med internet i studentexamenssituationen som de gör i vanliga fall, i skolan och i det kommande studie- och arbetslivet. I det här fallet kunde man säga att "vägen ska likna målet". Jag tror dock att lärarna kanske inte ännu är förberedda på att ta in webben på allvar i skolan. Det finns en stor digital klyfta inom lärarkåren idag och det verkar inte vara många som tar webbens nya möjligheter och utmaningar på allvar. I Sverige har man redan i flera år satsat på "Internet i skolan". Läs gärna mer om exempelvis projektet "Webbstjärnan". Jag hoppas vi i Finland kunde få in mera internet på skolschemat för att såväl lärare som elever kunde vara mer förberedda på exempelvis den digitaliserade studentexamen.
Jag hoppas att den kommande digitala studentexamen inte blir en "skrivmaskinsexamen". I så fall kommer vi inte längre än i bästa fall till steg två i SAMR-modellen. Jag hoppas att den kommande digitala studentexamen innebär att eleverna skriver proven på sin egen dator med tillgång till öppet internet. Således avancerar vi till steg tre, vilket jag anser är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna tala om en reform. Jag hoppas att studentexamensnämnden informerar skolorna om detta i god tid, helst nu genast!
Elevernas tillgång till internet och vissa program verkar dock bli begränsad under provtillfället. Jag hoppas dock på att så inte blir fallet. Ifall det känns otryggt med internet så kunde kanske ett alternativ såhär i inledningsskedet vara att endast en del av studentexamensprovet görs med internettillgång. Jag anser det viktigt att eleverna ges samma möjligheter att arbeta med internet i studentexamenssituationen som de gör i vanliga fall, i skolan och i det kommande studie- och arbetslivet. I det här fallet kunde man säga att "vägen ska likna målet". Jag tror dock att lärarna kanske inte ännu är förberedda på att ta in webben på allvar i skolan. Det finns en stor digital klyfta inom lärarkåren idag och det verkar inte vara många som tar webbens nya möjligheter och utmaningar på allvar. I Sverige har man redan i flera år satsat på "Internet i skolan". Läs gärna mer om exempelvis projektet "Webbstjärnan". Jag hoppas vi i Finland kunde få in mera internet på skolschemat för att såväl lärare som elever kunde vara mer förberedda på exempelvis den digitaliserade studentexamen.
Jag hoppas att den kommande digitala studentexamen inte blir en "skrivmaskinsexamen". I så fall kommer vi inte längre än i bästa fall till steg två i SAMR-modellen. Jag hoppas att den kommande digitala studentexamen innebär att eleverna skriver proven på sin egen dator med tillgång till öppet internet. Således avancerar vi till steg tre, vilket jag anser är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna tala om en reform. Jag hoppas att studentexamensnämnden informerar skolorna om detta i god tid, helst nu genast!
Jag vill påpeka att jag i mina reflektioner kring tillämpningen av SAMR-modellen på den digitala studentexamen har haft realämnena i baktanke. Det finns säkert en hel del andra synsätt och utmaningar inom de övriga ämnena (naturvetenskapliga ämnen och språk).
Hej!
SvaraRaderaSom lite insatt i dessa frågor har jag några kommentarer.
1. Man bör fråga sig vad kunskap är. SAMR-modellen behandlar egentligen inte HUR eleven lär sig bäst, utan hur digitala tekniken borde användas. Det finns stora skillnader mellan olika typer av inlärning, och det digitala är inte alls nödvändigtvis det bästa. Att "göra själv", en egen insats, en egen ansträngning brukar leda till bästa resultat har i alla fall jag märkt. Att själv göra anteckningar i stället för att få allt färdigt i digital form anser jag att leder till bättre inlärning. Men digitala läromedel behöver inte vara dåliga. De digitala läromedel jag själv utarbetat är inte direkt överförda ur pappersversionen, utan de är berikade med olika slags element (som filmsnuttar, t.ex) som ger mervärde åt eleven. Att bara köra läromedlet över till pdf och sedan kalla det digitalt är idiotiskt.
2. SAMR-modellens "högsta nivå", dvs att göra olika projekt själv, kräver väldigt mycket tid. Som läroplanen ser ut idag, borde man bli av med 4/5 av materialet för att det skall fungera. Vad skall man lämna bort? Ju svagare elever, desto svårare att verkställa detta.
3, Studentexamen skall mäta vad man kan. Igen en fråga om vad kunskap egentligen är. Kunskap är förstås det att man kan sålla bland information och ta ut det viktigaste. Med ett öppet nät så kan man tänka sig uppgifter som mäter just detta. Riskerna med öppet nät är ändå såpass stora, att själva examen mister sin mening om man fritt kan utbyta tankar med andra. I praktiken betyder ett totalt öppet nät att en i gruppen behöver inneha kunskaperna som sedan hen delar med sig, eller att någon har tillräckligt smarta vänner (eller lärare) de kan sitta och chatta med, eller att ha tillräckligt med pengar för att anställa någon professor som löser uppgifterna i stället för en. Visserligen kommer ett öppet nätverk i stud.ex, att öppna för fiffiga bisnesidéer: När provet har startat, kommer uppgifterna snabbt att vara ute på nätet och det kommer att pluppa upp företag som med ett stort expertteam snabbt lägger ihop vettiga svar till facilt pris - för dem som kan betala. Mäter studentexamen då de kunskaper en studerande har?
4. Man kan förstås motivera att man i dagens samhälle har tillgång till internet och experter i sitt jobb. Men den verkliga frågan är om man någonsin skulle ha fått sitt jobb utan att ha kunskaper lagrade i hjärnan i stället för i ett diffust moln?
Tack Chrisu för din kommentar! Jag håller med om att det finns andra sätt att lära sig än det digitala men detta blogginlägg om SAMR fokuserar nu på just den digitala biten. Du skriver att det i princip inte finns tid att göra olika projekt själv och frågar vad man ska lämna bort. Jag förstår inte varför man måste lämna bort något. Det handlar väl om att omvärdera användningen av tiden. Istället för att sätta tiden på att föreläsa i klassrummet kan man låta eleverna ta del av alla föreläsningar på förhand för att på så sätt lösgöra mer tid för annat i klassrummet. Läs gärna mitt blogginlägg om att flippa klassrummet.
SvaraRaderaDu skriver mycket om vad kunskap är och där vill jag svara dig med att hänvisa till mitt tidigare blogginlägg om "Digitala prov och kunskapssyn".
Jag vet inte hur det är med eleverna i Österbotten, men mina elever läser garanterat inte något på egen hand, trots att jag slutat föreläsa på heltid. De måste alltid göra något själv.
SvaraRaderaMen tillbaka till studentexamen: Hur skulle du fixa det att eleverna inte kan få hjälp av varandra eller utifrån? Om man inte kan fixa det så kommer idén med ett prov att kunna ifrågasättas.
Det handlar väl en hel del om inre motivation när det gäller "läxläsning på egen hand". Eleven märker rätt snabbt att han/hon inte hänger med på lektionen för att han/hon inte sett videofilmen på förhand hemma och gjort anteckningarna. Det är förvånandsvärt ofta som alla elever gjort sin läxa. Och genom att flippa lektionen på detta sätt frigörs alltså mycket tid för elevernas eget arbete och möjligheter för mig som lärare att ge individuell handledning.
SvaraRaderaVad gäller den digitala studentexamen så har du rätt i att det på ett sätt är ett problem att eleverna med öppet nätverk kan kontakta vem som helst som skriver svaret åt dem. Det är därför jag tror att vi kanske borde tänka helt om när det gäller hur studentexamen genomförs. Så länge vi lever kvar i det "gamla" tänkesättet där vi i studentexamenssituationen tejpar elevernas limsaflaskor för att de inte ska kunna fuska så innebär nog ett öppet nät alltför stora utmaningar. Det är helt klart. Men jag är ändå hoppfull om att vi sakta men säkert håller på att klättra upp för SAMR-stegen. Allt har sin tid :)