söndag 25 augusti 2013

Digital teknik i skolan enligt SAMR-modellen

Varför och hur skall lärare använda sig av digital teknik i klassrummet? Dr Ruben Puentedura (skolforskare) har utvecklat en modell som ska hjälpa lärare att använda teknik för att förbättra elevprestationerna. Han berättar om sin modell i en intervju som SVT gjort och som jag kort återger här. Hela intervjun med Puentedura kan ni se via UR.se. Denna SAMR-modell består av fyra olika steg:





Det första steget kallar han "Substitution" eller "Ersättning" på svenska. Det betyder kort sagt att ny teknik ersätter gammal teknik; digitala böcker i läsplattor ersätter fysiska böcker. Eleverna arbetar på samma vis som tidigare med böckerna men dessa är nu i digital form. När ny teknik används på samma sätt som gammal teknik så förbättras inte studieresultaten, menar Puentedura.

För att kunna se en förbättring i studieresultaten bör man gå till det andra steget som han kallar "Augmentation" eller "Förbättring". Då ser man bristerna i den gamla tekniken och använder istället ny teknik för att utföra uppgiften lite effektivare. Puentedura nämner talsyntesen som exempel vilket innebär att eleven inte bara kan läsa en viss text på surfplattan utan också få den uppläst för sig. Detta gynnar framför allt elever med specialbehov.

Nästa steg kallar Puentedura för "Modification" eller "Förändring" och då inträffar större förändringar. Uppgiften kan utformas i stort sett som tidigare men eleven erbjuds en möjlighet att lösa uppgiften på ett nytt sätt och nå nya mål. Som exempel nämner Puentedura uppsatsskrivande i historia där eleven med uppsatsen skall visa att han förstått ämnet. Istället för att bara skriva en uppsats kan läraren be eleven publicera uppsatsen på exempelvis en blogg där alla andra klasskamrater kan läsa den och ge kommentarer. Eleverna ges alltså möjlighet att interagera med varandra genom social läsning. Det är alltså inte bara läraren som ger feedback på arbetet utan eleven får en bredare publik som gynnar lärandet.

Det fjärde och sista steget kallas "Redefinition" eller "Omdefiniering". I detta steg nöjer sig inte läraren med att förändra en uppgift med ny teknik för att nå nya mål, utan läraren ersätter uppgiften, delvis eller helt och hållet, med en ny uppgift som bara kan göras med ny teknik. I praktiken kan detta betyda att istället för att eleverna skriver en uppsats så ber läraren dem att göra ett videoprojekt där de uttrycker sina åsikter och tankar kring ett visst ämne de studerat. Eleven använder alltså här på ett mångsidigt sätt bild, ljud och berättarteknik för att uttrycka sina åsikter och få ut dem till en större publik. Den sociala biten kvarstår i och med att eleverna ges möjlighet att kommentera varandras projekt. Puentedura menar att det är viktigt att eleven får upp ögonen för vad text respektive video kan tillföra lärandet. I omdefinieringsstadiet ser vi ännu starkare resultat när det gäller förbättring än tidigare, säger Puentedura. Om läraren arbetar utifrån SAMR-modellen med ny teknik i klassrummet får man inte bara samma resultat som tidigare men även större förändringar och förbättringar i elevernas arbete, avslutar Puentedura.

Mina egna reflektioner:
Jag gillar denna modell. Jag tror att många skolor idag har fastnat på det första steget (Substitution/Ersättning). I bästa fall har man på många håll lyckats få in ny teknik i skolan men i praktiken ersätter den endast gamla metoder. Istället för att skriva på krittavlan skriver man på en interaktiv tavla eller använder en powerpoint eller prezipresentation. Istället för att läsa böcker läser man dem digitalt på surfplattan. Istället för att göra anteckningar i häftet gör man anteckningar i surfplattan o s v.

Genom att bl a skapa interaktiva presentationer kan man nå följande steg (Augmentation/Förbättring). Många lärare använder mångsidigt ljud- och videofiler i sina digitala presentationer och således förbättras undervisningen. En del lärare använder sig också av diverse appar som stöd i undervisningen. Ett annat exempel på hur man kan arbeta på nivå två är inspelningen av digitala lektioner som eleverna får ta del av på förhand för att sen i klassrumssituationen kunna ägna tiden åt bl a tillämpning och individuell handledning. (Se mitt blogginlägg om Flipped Classroom).

En del skolor har tagit olika lärplattformar i bruk. De flesta finlandssvenska gymnasier använder Fronter som lärplattform. Genom att stödja interaktionen mellan lärare och elev via en lärplattform eller annan webbplats så kan vi nå nivå tre (Modification/Förändring). Via Fronter kan eleverna exempelvis lämna in sina arbeten till läraren som kommenterar och ger förbättringsförslag. Därtill kan elevarbeten göras synliga för alla i Fronterrummet så att flera än läraren kan kommentera. Således når eleven en större publik med sitt arbete.

Vad innebär det i praktiken att arbeta på den fjärde nivån (Redefinition/Omdefiniering)? Själv tror jag att det i det stora hela handlar om digital delaktighet. Läraren har en viktig roll i att handleda elever till att stärka sin digitala kompetens. Detta innebär i praktiken att eleverna lär sig vara delaktiga i sociala nätverk på webben och skapa kontakter som stöder elevens lärandeprocess. Lärplattformen är fortfarande viktig som en central plats där elever och lärare kan mötas under trygga förhållanden. I exempelvis Fronter kan läraren skapa digitala rum som inte bara fungerar som en digital motsvarighet till det fysiska klassrummet utan även fungerar som ett fönster ut till den stora världen, nämligen webben. Denna miljö (web 2.0) omdefinierar vår syn på kunskap och lärande samt skapar oändliga möjligheter, men också utmaningar för såväl lärare som elever.

I mitt nästa blogginlägg tänker jag skriva om hur SAMR-modellen kunde tillämpas i diskussionen om digitala prov och digital studentexamen.