Sharing som tema på Vi7 fortbildningsdag

Efter att ha varit föräldraledig hela hösten är jag nu tillbaka i jobb igen vid Gymnasiet i Petalax. Det har varit en hektisk början på året med mycket undervisning, nya elever och fortbildningar. Lördagen den 17 januari var det fortbildningsdag för Vi-7 vid Academill i Vasa. Sammanlagt deltog närmare 150 personer från Vi-7 som är en samarbetsring av sju gymnasier från Vörå i norr till Kristinestad i söder. Dessa gymnasier delar en gemensam kursbricka bestående av distanskurser.

Jag vill i detta blogginlägg dela med mig av några tankar efter att ha deltagit i fortbildningstillfället. Jag blev tillfrågad att vara med på ett hörn i planeringen och att under konferensen assistera Kicki Häggblom (CLL) som hade huvudansvaret att planera och koordinera fortbildningsdagen. Detta gjorde hon mycket bra. Det nya i sammanhanget var att vi detta år hade ett digitalt programblad bestående av diverse länkar och instruktioner inom ramen för dagens tema som var "Sharing". Kort sagt var uppgiften under dagen att olika ämnesgrupper skulle dela med sig av digitala uppgifter, prov och erfarenheter för att komma vidare mot vårt gemensamma mål, den digitala studentexamen som kör igång redan hösten 2016. För att genomföra detta skapade jag tillfälliga todaysmeetrum (som ännu är öppna en tid) där deltagarna i de olika ämnesgrupperna kunde chatta och dela med sig av tankar och åsikter. Därtill sammanställde sekreteraren i varje grupp en PM i ett delat dokument vars länk också fanns på todaysmeet. Således kunde alla deltagare under konferensen vara delaktiga i de olika gruppernas arbete, även kolleger utanför Vi7. Så långt fungerade dagens tema "Sharing" mycket bra.

Jag tänker inte kommentera innehållet under dagen desto mer eftersom den som är intresserad kan ta del av både programmet och de delade dokumenten via todaysmeet. Det som jag dock slog mig såhär efteråt var att vad som egentligen hände med delningen i sociala medier, dvs Twitter? Vi uppmanade deltagarna att använda hashtaggarna #Vi7ring och #digabi för sina tweetar. Således var tanken att vi inte delade med oss enbart inom Vi-7 utan vi anslöt oss också till det nationella forum som #digabi står för. Vi är ju inte ensamma om att arbeta mot en digital studentexamen utan vi delar ju denna arbetsprocess med alla kolleger i Finland. Därför är det viktigt att mötas och vara delaktiga i nationella forum. Min uppfattning är att alla deltagarna på plats kände till digabi. Men hur många kände till #digabi? Det blev tyvärr inte många personer som tweetade under dagens lopp. Jag undrar varför? Jag tror det enkla svaret är helt enkelt att lärarna inom Vi-7 inte använder Twitter. Jag ser ingen annan förklaring till att det blev så få som delade med sig på Twitter, trots uppmaning. Och jag tycker det är synd. Under den korta tid som jag använt Twitter  har jag blivit mer och mer övertygad om vilket mervärde det ger mig i mitt lärararbete. Twitter är mitt utvidgade kollegium. När jag besöker andra konferenser upplever jag att delningen i sociala medier fungerar mycket mer frekvent och naturligt. Hur få även de österbottniska lärarna att vara mer digitalt delaktiga i Twitters flöden?

Temat för fortbildningsdagen var "Sharing" och det blev som helhet en mycket lyckad dag. Vi som var på plats lyckades dela med oss en hel del till varandra under dagens lopp. Men det finns ännu mycket kvar att önska när det gäller lärarnas användning av sociala medier - det utvidgade kollegiet - under fortbildningar och konferenser. Sharing is caring! :)

Gymnasiedagarna i Finlandiahuset

Det börjar röra på sig i de finländska skolorna när det gäller digitaliseringen av både skolan och studentexamen. Åtminstone känns det så efter att jag de senaste veckorna medverkat i diverse konferenser och tillställningar där digitaliseringen genomsyrat programmet. En av dessa var de nationella höstdagarna (26.10) för historielärarna som ordnades i Helsingfors dit jag fick en inbjudan att föreläsa om digitala verktyg i undervisningen. En annan var gymnasieringen Vi-7:s fortbildningsdagar i Nokia (8-9.11) där digitaliseringen av skolan och studentexamen stod i fokus. Jag har länge följt den digitala utvecklingen i Sverige (främst via sociala medier och konferenser) och jag påminns ofta om att vi har en hel del som vi kunde lära oss av dem när det kommer till digitala arbetsmetoder. Därför var det för mig extra smickrande att från Sverige få en inbjudan att föreläsa om digitala verktyg vid konferensen "Så funkar det" i Upplands Väsby 29.10.

 

De nationella gymnasiedagarna ordnades i Finlandiahuset 12-13.11. Utbildningsstyrelsen hade bjudit in mig att föreläsa om hur jag varit med om att utveckla den digitala skolan i Petalax. Jag deltog i det svenska programmet som leddes av undervisningsråd Gun Oker-Blom och där bland annat ett flertal rektorer för de finlandssvenska gymnasierna var samlade. Jag valde att bygga upp min framställning utgående från SAMR-modellen som jag skrivit om tidigare. Jag anser den hjälper till att strukturera upp de tankar och framför allt frågor som pedagoger och lärare idag ställer gällande digitaliseringen av både skolan och studentexamen. I min analys försökte jag lyfta fram att digitalisering handlar om så mycket mer än om teknisk utrustning. Genom att fokusera mer på pedagogiken inser man att det handlar väldigt långt om webben som kanske det viktigaste digitala verktyget. Det är m.a.o. mindre viktigt hurudan apparat (iPad, Windows surfplatta, laptop) du har och mer viktigt vad du gör med den, framför allt på webben. Detta framkommer rätt klart när man analyserar de två högsta nivåerna i SAMR-modellen. Se nedan min prezipresentation.

En intressant programpunkt under tisdagen var Digabis presentation av nyheter inom den kommande digitala studentexamen. Det var en lättnad att äntligen få det bekräftat att de nya digitala proven i realämnen inte kommer att se så mycket annorlunda ut än tidigare. Frågorna kommer i viss mån att innehålla mer digitalt material i form av exempelvis diagram och videoklipp men i övrigt är den största skillnaden att frågorna nu blir digitala. Att det blir slutet nät bekräftades också liksom att det är onödigt att vara orolig för tekniken. Det operativsystem som ska förinstalleras på datorn ska också fungera på en äldre dator (elevens egen dator). Detta operativsystem tar på sätt och vis över datorns funktioner så att eleven inte kan använda sig av program som han/hon installerat själv på datorn. Eleven kan alltså endast använda sig av de program som finns inom operativsystemet som exempelvis skrivprogrammet Libre Office. Jag passade på att pröva hur detta operativsystem fungerade och det verkade helt vettigt.

I min analys av SAMR-modellen påvisade jag det faktum att den kommande digitala studentexamensreformen stannar på nivå två. Digital teknik ersätter papper och penna (nivå 1) och provfrågorna kan förbättras lite med tanke på de större möjligheter för digitalt innehåll (artiklar, videoklipp) som tekniken erbjuder. Att vi ännu inte är mogna att ta steget ut till öppet nät har jag accepterat. Jag hoppas dock på att vi också i Finland så småningom börjar ta in webben på allvar i skolan så att både elevernas skolgång och examenssituationen motsvarar den verklighet som möter dem i arbetslivet.