Dialog 2014 i Mariehamn

Dialog 2014 är både en mässa och ett seminarium som ordnades i Mariehamn 16.1.2014. Jag blev inbjuden att hålla två föreläsningar kring digitala arbetssätt i skolan. Förutom mina egna presentationer hann jag åhöra ett par intressanta föreläsningar om användningen av bloggen  i undervisningen samt om hur man kunde bygga skolor som är anpassad till modern pedagogik. Den senare var mycket tankeväckande eftersom våra klassrum fortfarande ser ut som för ett halvt sekel sedan.

                                 Anna Törnqvist föreläser om ombyggnadsprojekt

Min första föreläsning gick under rubriken "Digitala verktyg i undervisningen". Jag gick igenom ett urval verktyg som fungerat bra i min egen undervisning. Bland dessa kan nämnas Screencast-O-Matic med vars hjälp man kan göra skärminspelningar av sina presentationer för att sedan kunna flippa klassrummet. Ett annat verktyg jag tog upp var Webnode som är ett mycket bra och enkelt verktyg för olika slag av webbpublicering (exempelvis skolprojekt). Jag gav också ett praktiskt exempel på hur verktyget Socrative kan användas som provverktyg och för att snabbt och enkelt få feedback av åhörarna. De flesta av verktygen jag presenterade har jag skrivit kort om på min webbsida "IKT i lärarens vardag".

Min andra föreläsning gick under rubriken "Digitala kurser i gymnasiet". Jag presenterade hur vi vid Gymnasiet i Petalax byggt upp digitala rum för så gott som alla gymnasiets kurser i lärplattformen Fronter. Jag tog utgångspunkt i mitt eget sätt att arbeta med mina kurser i Fronter. Jag visade bland annat hur man kan bygga en startsida för kursen som fungerar som en översiktlig webbsida med all väsentlig information om och material för kursen. I detta spelar interna och externa länkar en väsentlig roll. Via dessa länkar dirigeras eleverna både inom Fronter och ut till externa webbkällor. Jag tog också upp den pedagogiska betydelsen av att använda delade dokument (Google dokument) som enkelt integreras i lärplattformen. Min avsikt var att visa hur viktigt Fronterrummet kan vara för att organisera och dirigera hela kursinnehållet från en och samma plats. Jag visade också avslutningsvis några praktiska exempel på hur ett digitalt studentexamensprov kan se ut med tanke på den kommande studentexamen samt hur man kan göra prov i Fronter med det nya provverktyget.

Förutom alla föreläsningar han jag också själv delta i en workshop där Karin Brånebäck gav praktiska tips på hur man kan flippa undervisningen på de lägre årskurserna. Bland alla programpunkter så uppskattar man kaffepauserna och matpausen. Sociala medier i all ära, men man påminns ändå varje gång om hur kul och givande det är att möta andra likasinnade lärare och pedagoger IRL :).

Gymnasiedagarna i Finlandiahuset

Det börjar röra på sig i de finländska skolorna när det gäller digitaliseringen av både skolan och studentexamen. Åtminstone känns det så efter att jag de senaste veckorna medverkat i diverse konferenser och tillställningar där digitaliseringen genomsyrat programmet. En av dessa var de nationella höstdagarna (26.10) för historielärarna som ordnades i Helsingfors dit jag fick en inbjudan att föreläsa om digitala verktyg i undervisningen. En annan var gymnasieringen Vi-7:s fortbildningsdagar i Nokia (8-9.11) där digitaliseringen av skolan och studentexamen stod i fokus. Jag har länge följt den digitala utvecklingen i Sverige (främst via sociala medier och konferenser) och jag påminns ofta om att vi har en hel del som vi kunde lära oss av dem när det kommer till digitala arbetsmetoder. Därför var det för mig extra smickrande att från Sverige få en inbjudan att föreläsa om digitala verktyg vid konferensen "Så funkar det" i Upplands Väsby 29.10.

 

De nationella gymnasiedagarna ordnades i Finlandiahuset 12-13.11. Utbildningsstyrelsen hade bjudit in mig att föreläsa om hur jag varit med om att utveckla den digitala skolan i Petalax. Jag deltog i det svenska programmet som leddes av undervisningsråd Gun Oker-Blom och där bland annat ett flertal rektorer för de finlandssvenska gymnasierna var samlade. Jag valde att bygga upp min framställning utgående från SAMR-modellen som jag skrivit om tidigare. Jag anser den hjälper till att strukturera upp de tankar och framför allt frågor som pedagoger och lärare idag ställer gällande digitaliseringen av både skolan och studentexamen. I min analys försökte jag lyfta fram att digitalisering handlar om så mycket mer än om teknisk utrustning. Genom att fokusera mer på pedagogiken inser man att det handlar väldigt långt om webben som kanske det viktigaste digitala verktyget. Det är m.a.o. mindre viktigt hurudan apparat (iPad, Windows surfplatta, laptop) du har och mer viktigt vad du gör med den, framför allt på webben. Detta framkommer rätt klart när man analyserar de två högsta nivåerna i SAMR-modellen. Se nedan min prezipresentation.

En intressant programpunkt under tisdagen var Digabis presentation av nyheter inom den kommande digitala studentexamen. Det var en lättnad att äntligen få det bekräftat att de nya digitala proven i realämnen inte kommer att se så mycket annorlunda ut än tidigare. Frågorna kommer i viss mån att innehålla mer digitalt material i form av exempelvis diagram och videoklipp men i övrigt är den största skillnaden att frågorna nu blir digitala. Att det blir slutet nät bekräftades också liksom att det är onödigt att vara orolig för tekniken. Det operativsystem som ska förinstalleras på datorn ska också fungera på en äldre dator (elevens egen dator). Detta operativsystem tar på sätt och vis över datorns funktioner så att eleven inte kan använda sig av program som han/hon installerat själv på datorn. Eleven kan alltså endast använda sig av de program som finns inom operativsystemet som exempelvis skrivprogrammet Libre Office. Jag passade på att pröva hur detta operativsystem fungerade och det verkade helt vettigt.

I min analys av SAMR-modellen påvisade jag det faktum att den kommande digitala studentexamensreformen stannar på nivå två. Digital teknik ersätter papper och penna (nivå 1) och provfrågorna kan förbättras lite med tanke på de större möjligheter för digitalt innehåll (artiklar, videoklipp) som tekniken erbjuder. Att vi ännu inte är mogna att ta steget ut till öppet nät har jag accepterat. Jag hoppas dock på att vi också i Finland så småningom börjar ta in webben på allvar i skolan så att både elevernas skolgång och examenssituationen motsvarar den verklighet som möter dem i arbetslivet.

 

 

Delning av lärresurser i sociala medier

Som ämneslärare arbetar man ofta rätt ensam i skolan. I bästa fall har man en ämneskollega i skolan med vilken man kan diskutera och ventilera ämnesspecifika frågor samt utbyta undervisningsmaterial. I mindre skolor som exempelvis Gymnasiet i Petalax där jag arbetar finns inte den möjligheten eftersom jag är den enda ämnesläraren i religion och psykologi. Med hjälp av modern teknologi som exempelvis sociala medier är detta lätt åtgärdat. Eller är det?

 

Jag har sedan ett par år tillbaka använt mig av Scoopit för att samla och dela med mig av intressanta lärresurser på webben i religion och psykologi (undervisningsmaterial). Jag har också (efter en lite trög start) fått mina elever att använda tjänsten eftersom det också ger en hel del mervärde ur både lärar- och elevperspektiv. Läs gärna mer på min webbplats om mina erfarenheter av webbtjänsten Scoopit. Sociala medier överlag erbjuder ju fantastiska möjligheter att komma i kontakt med exempelvis ämneskolleger. Jag upplever dock för tillfället att det inte är så lätt att hitta dem! Var är ni? Hör av er så att jag kan börja följa er!

 

Webbtjänsten Scoopit är kanske (ännu) inte så känd bland lärarna och det är kanske en orsak varför det inte är så lätt att hitta ämneskolleger. Twitter är antagligen mer känd så därför har jag nu också börjat sända tweets som förutom undervisningsteknologi också anknyter till skolämnena religion och psykologi. Jag använder mig av hashtaggarna #skolrella och #skolpsykka för tweets som anknyter till lärresurser inom religion och psykologi. I praktiken utgör dessa lärresurser ofta länkar till intressanta webbsidor, bloggar, artiklar och videoklipp som jag anser man kan utnyttja i undervisningen. Min tanke och förhoppning är att andra lärare ska kunna ha nytta av dessa och att jag så småningom når flera ämneskolleger att dela idéer och lärresurser med. Så hör av er! Dela med er! Sharing is caring! :)

Digital studentexamen i ljuset av SAMR-modellen

Finland förbereder sig på att digitalisera studentexamen. Redan år 2016 skall gymnasielever avlägga digitala prov i en digital studentexamen, åtminstone delvis. Arbetet och förberedelserna är i full gång och kan följas på Digabis webbsidor. Ännu verkar det finnas många frågor kring hur denna digitala studentexamenssituation skall genomföras. Det som jag dock som lärare undrar mest över är vad som egentligen menas med "digitala prov". Jag vill kunna förbereda mina elever för dessa "digitala prov" men jag vet inte hur de kommer att se ut eller under vilka omständigheter de skrivs. Och det som är mest oroväckande är att det inte verkar  vara nån annan heller som riktigt vet. Vet du?

Jag har skrivit tidigare om digitala prov och kunskapssyn, så i detta blogginlägg återger jag kort mina tankar kring hur man kunde tillämpa SAMR-modellen i utarbetandet av digitala prov. Läs gärna mer om digtal teknik i skolan enligt SAMR-modellen i ett tidigare blogginlägg. SAMR är en modell som beskriver hur digital teknik kan användas i skolan och varför.

Ett digitalt prov i studentexamen kan se ut på olika sätt beroende på vilket steg i SAMR-modellen man utgår ifrån. Såhär tänker jag mig att det kunde se ut:

Steg 1: Substitution/Ersättning: Studentexamensfrågorna är utformade på samma sätt som tidigare men nu i digital form. Eleven läser provfrågorna på sin dator, besvarar dem, och lämnar in dem digitalt på exempelvis en USB-sticka. Eleven har inte tillgång till internet utan kan endast använda vissa givna program som finns installerade på datorn. Datorn har alltså ersatt pappret.

Steg 2: Augmentation/Förbättring: På denna nivå har provfrågorna förbättrats tack vare tekniken. Frågorna innehåller förutom bilder och diagram även videoklipp och övrig media som man tidigare inte kunnat utnyttja. Dessa multimediala uppgifter är dock inte på webben utan överförs till eleverna via en USB-sticka eller CD-skiva. Eleverna besvarar frågorna som tidigare, men nu på dator och utan internettillgång.

Steg 3: Modification/Modifiering: På denna nivå modifieras studentexamenssituationen märkbart eftersom man har fri tillgång till internet. Provfrågorna är utformade så att de inte går att besvara endast genom att söka upp svaret på internet, utan de förutsätter att eleven behärskar de övre nivåerna i Blooms taxonomi (analytisk tänkande). Eleven förväntas vara källkritisk och kunna hänvisa till källor på ett korrekt sätt. För att en elev ska få ett berömligt vitsord bör han/hon kunna producera självständiga svar. Ett svagt svar (eller underkänt svar) kännetecknas av förutom bristande fakta även inkorrekt källhänvisning, kopierat material och plagiat.

Steg 4: Redefinition/Omdefiniering: Hur ett digitalt prov i studentexamen går till på den fjärde och högsta nivån är svårt att bedöma. Jag tror vi måste omdefiniera hela vår syn på studentexamen. Istället för att eleverna testas i ett avslutande prov som studentexamen utgör så kanske eleverna avlägger sitt examensprov under ett helt läsår på skolan. Eleverna skall i praktiken kunna visa vad de lärt sig under gymnasietiden genom att skapa någonting eget och eventuellt nytt. Eleven skall kanske producera ett filmprojekt där en viss frågeställning belyses ur olika synvinklar och där eleven kan påvisa hur han/hon själv mognat under processens gång. På denna nivå sätts också elevens digitala kompetens på prov.

Slutreflektioner:

I dagens läge (Finland) verkar det som om studentexamensnämndens arbete med en digitaliserad studentexamen opererar på de två första stegen. Datorn ersätter pappersskrivandet och provfrågorna kommer antagligen att förbättras lite jämfört med de gamla eftersom man kan inkludera videoklipp och annat digitalt material.

Elevernas tillgång till internet och vissa program verkar dock bli begränsad under provtillfället. Jag hoppas dock på att så inte blir fallet. Ifall det känns otryggt med internet så kunde kanske ett alternativ såhär i inledningsskedet vara att endast en del av studentexamensprovet görs med internettillgång. Jag anser det viktigt att eleverna ges samma möjligheter att arbeta med internet i studentexamenssituationen som de gör i vanliga fall, i skolan och i det kommande studie- och arbetslivet. I det här fallet kunde man säga att "vägen ska likna målet". Jag tror dock att lärarna kanske inte ännu är förberedda på att ta in webben på allvar i skolan. Det finns en stor digital klyfta inom lärarkåren idag och det verkar inte vara många som tar webbens nya möjligheter och utmaningar på allvar. I Sverige har man redan i flera år satsat på  "Internet i skolan". Läs gärna mer om exempelvis projektet "Webbstjärnan". Jag hoppas vi i Finland kunde få in mera internet på skolschemat för att såväl lärare som elever kunde vara mer förberedda på exempelvis den digitaliserade studentexamen.

Jag hoppas att den kommande digitala studentexamen inte blir en "skrivmaskinsexamen". I så fall kommer vi inte längre än i bästa fall till steg två i SAMR-modellen. Jag hoppas att den kommande digitala studentexamen innebär att eleverna skriver proven på sin egen dator med tillgång till öppet internet. Således avancerar vi till steg tre, vilket jag anser är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna tala om en reform. Jag hoppas att studentexamensnämnden informerar skolorna om detta i god tid, helst nu genast!

Jag vill påpeka att jag i mina reflektioner kring tillämpningen av SAMR-modellen på den digitala studentexamen har haft realämnena i baktanke. Det finns säkert en hel del andra synsätt och utmaningar inom de övriga ämnena (naturvetenskapliga ämnen och språk).

Digital teknik i skolan enligt SAMR-modellen

Varför och hur skall lärare använda sig av digital teknik i klassrummet? Dr Ruben Puentedura (skolforskare) har utvecklat en modell som ska hjälpa lärare att använda teknik för att förbättra elevprestationerna. Han berättar om sin modell i en intervju som SVT gjort och som jag kort återger här. Hela intervjun med Puentedura kan ni se via UR.se. Denna SAMR-modell består av fyra olika steg:

Det första steget kallar han "Substitution" eller "Ersättning" på svenska. Det betyder kort sagt att ny teknik ersätter gammal teknik; digitala böcker i läsplattor ersätter fysiska böcker. Eleverna arbetar på samma vis som tidigare med böckerna men dessa är nu i digital form. När ny teknik används på samma sätt som gammal teknik så förbättras inte studieresultaten, menar Puentedura.

För att kunna se en förbättring i studieresultaten bör man gå till det andra steget som han kallar "Augmentation" eller "Förbättring". Då ser man bristerna i den gamla tekniken och använder istället ny teknik för att utföra uppgiften lite effektivare. Puentedura nämner talsyntesen som exempel vilket innebär att eleven inte bara kan läsa en viss text på surfplattan utan också få den uppläst för sig. Detta gynnar framför allt elever med specialbehov.

Nästa steg kallar Puentedura för "Modification" eller "Förändring" och då inträffar större förändringar. Uppgiften kan utformas i stort sett som tidigare men eleven erbjuds en möjlighet att lösa uppgiften på ett nytt sätt och nå nya mål. Som exempel nämner Puentedura uppsatsskrivande i historia där eleven med uppsatsen skall visa att han förstått ämnet. Istället för att bara skriva en uppsats kan läraren be eleven publicera uppsatsen på exempelvis en blogg där alla andra klasskamrater kan läsa den och ge kommentarer. Eleverna ges alltså möjlighet att interagera med varandra genom social läsning. Det är alltså inte bara läraren som ger feedback på arbetet utan eleven får en bredare publik som gynnar lärandet.

Det fjärde och sista steget kallas "Redefinition" eller "Omdefiniering". I detta steg nöjer sig inte läraren med att förändra en uppgift med ny teknik för att nå nya mål, utan läraren ersätter uppgiften, delvis eller helt och hållet, med en ny uppgift som bara kan göras med ny teknik. I praktiken kan detta betyda att istället för att eleverna skriver en uppsats så ber läraren dem att göra ett videoprojekt där de uttrycker sina åsikter och tankar kring ett visst ämne de studerat. Eleven använder alltså här på ett mångsidigt sätt bild, ljud och berättarteknik för att uttrycka sina åsikter och få ut dem till en större publik. Den sociala biten kvarstår i och med att eleverna ges möjlighet att kommentera varandras projekt. Puentedura menar att det är viktigt att eleven får upp ögonen för vad text respektive video kan tillföra lärandet. I omdefinieringsstadiet ser vi ännu starkare resultat när det gäller förbättring än tidigare, säger Puentedura. Om läraren arbetar utifrån SAMR-modellen med ny teknik i klassrummet får man inte bara samma resultat som tidigare men även större förändringar och förbättringar i elevernas arbete, avslutar Puentedura.

Mina egna reflektioner:

Jag gillar denna modell. Jag tror att många skolor idag har fastnat på det första steget (Substitution/Ersättning). I bästa fall har man på många håll lyckats få in ny teknik i skolan men i praktiken ersätter den endast gamla metoder. Istället för att skriva på krittavlan skriver man på en interaktiv tavla eller använder en powerpoint eller prezipresentation. Istället för att läsa böcker läser man dem digitalt på surfplattan. Istället för att göra anteckningar i häftet gör man anteckningar i surfplattan o s v.

Genom att bl a skapa interaktiva presentationer kan man nå följande steg (Augmentation/Förbättring). Många lärare använder mångsidigt ljud- och videofiler i sina digitala presentationer och således förbättras undervisningen. En del lärare använder sig också av diverse appar som stöd i undervisningen. Ett annat exempel på hur man kan arbeta på nivå två är inspelningen av digitala lektioner som eleverna får ta del av på förhand för att sen i klassrumssituationen kunna ägna tiden åt bl a tillämpning och individuell handledning. (Se mitt blogginlägg om Flipped Classroom).

En del skolor har tagit olika lärplattformar i bruk. De flesta finlandssvenska gymnasier använder Fronter som lärplattform. Genom att stödja interaktionen mellan lärare och elev via en lärplattform eller annan webbplats så kan vi nå nivå tre (Modification/Förändring). Via Fronter kan eleverna exempelvis lämna in sina arbeten till läraren som kommenterar och ger förbättringsförslag. Därtill kan elevarbeten göras synliga för alla i Fronterrummet så att flera än läraren kan kommentera. Således når eleven en större publik med sitt arbete.

Vad innebär det i praktiken att arbeta på den fjärde nivån (Redefinition/Omdefiniering)? Själv tror jag att det i det stora hela handlar om digital delaktighet. Läraren har en viktig roll i att handleda elever till att stärka sin digitala kompetens. Detta innebär i praktiken att eleverna lär sig vara delaktiga i sociala nätverk på webben och skapa kontakter som stöder elevens lärandeprocess. Lärplattformen är fortfarande viktig som en central plats där elever och lärare kan mötas under trygga förhållanden. I exempelvis Fronter kan läraren skapa digitala rum som inte bara fungerar som en digital motsvarighet till det fysiska klassrummet utan även fungerar som ett fönster ut till den stora världen, nämligen webben. Denna miljö (web 2.0) omdefinierar vår syn på kunskap och lärande samt skapar oändliga möjligheter, men också utmaningar för såväl lärare som elever.

I mitt nästa blogginlägg tänker jag skriva om hur SAMR-modellen kunde tillämpas i diskussionen om digitala prov och digital studentexamen.

Konferensen Framtidens lärande i Stockholm

Konferensen "Framtidens lärande" ordnades i år i Stockholm den 15-17 maj. Min skola Gymnasiet i Petalax deltog som en av "Nordens vassaste gymnasieskolor" under två dagar. Hela tillställningen ordnades i det mäktiga Waterfront Congress Centre i centrala Stockholm. Över 1000 människor var anmälda till denna nordiska konferens där deltagarna huvudsakligen kom från länderna Sverige, Norge, Danmark och Finland. Gymnasiet i Petalax var den enda inbjudna skolan från Finland. De övriga inbjudna gymnasieskolorna kom från Sverige (Lund och Nacka), Danmark (Århus och Örestad) samt Norge (Bergen).

Konferensen hade ett massivt upplägg. Många seminarier, föreläsningar och workshoppar som parallellt avlöste varandra på fyra olika våningar. Onsdag förmiddag gick för vår del ut på att träffa de övriga inbjudna gymnasieskolorna från Sverige, Norge och Danmark.

Vi delades in i två grupper; eleverna i en grupp och lärarna/skolledarna i en annan grupp. Vi hade på förhand fått veta att både eleverna och lärarna/skolledarna skall förbereda en 20 minuters presentation av sin skolas digitala arbete och utveckling. Ida Nyberg och Cassandra Sandström som går första året vid Gymnasiet i Petalax fick äran att delta i denna arbetsresa. De hade självständigt förberett en prezi-presentation och med min handledning gjorde några andra elever även en kort film i form av en videohälsning från vår skola. Denna presentation fick Ida och Cassandra presentera vid två olika tillfällen; först internt för de inbjudna gymnasieskolorna och sedan för alla intresserade vid ett s.k "Inspirationsmöte" i en av aulorna (bilden nedan).



Jag och min skolas rektor Lars Varstala presenterade på motsvarande sätt vår digitala skola för de övriga gymnasieskolorna under onsdagen och på torsdag fick vi göra en mer komprimerad version av samma presentation under ett seminarium med ca 30 anmälda deltagare. Rektorn presenterade vårt digitala utvecklingsarbete i stort och jag berättade hur vi i praktiken genomfört digitaliseringen på gymnasiet. Under torsdagen deltog vi alla i en öppen workshop som Fronter ordnade i mässhallen för alla intresserade (utan anmälning). Under denna workshop visade Ida och Cassandra på praktiska exempel hur vi använder lärplattformen Fronter på vår skola och inom distansutbildningen (gymnasieringen Vi-7). Jag kompletterade denna presentation med några praktiska exempel på hur Fronter fungerar bra som både ett slutet och öppet system. Med slutet system menar jag att lärplattformen fungerar som en trygg och bekant arbetsmiljö där lärresurserna/materialet är tillgängligt endast för skolans elever och lärare. Men därtill finns det möjlighet för läraren att öppna fönster i Fronter (via länkar) till den yttre världen och låta eleverna ta del av externa webbsidor och lärresurser från Fronter (öppet system). Således fungerar lärplattformen som en central knytpunkt där lärresurserna organiseras på ett och samma ställe.

Jag börjar känna mig rätt så mätt på konferenser efter att under ca en månad deltagit i tre stora konferenser (ITK-dagarna i Tavastehus, SETT-dagarna och Framtidens Lärande). Därför blir det nu skönt med sommarlov så att man hinner smälta alla intryck inför det nya läsåret. Denna gång gick mycket tid åt eget arbete och mindre tid åt andras presentationer. Däremot gav konferensen en hel del inspiration och utbyte i form av mötet med andra lärare och inspiratörer i våra nordiska grannländer. För mera information, läs gärna artikeln i dagens Vbl (23.5.2013) nedan:

SETT-dagarna i Kista

SETT-dagarna (17-18.4.2013) ordnades för andra gången i år i Stockholm (Kista). SETT står för "Scandinavian Educational Technology Transformation" och konferensen är en slags skandinavisk motsvarighet till ITK-dagarna i Finland (Tavastehus). Ifjol deltog ca 4500 personer men i år lär antalet nästan ha fördubblats. Jag vill i detta blogginlägg kort återge några tankar och reflektioner av två intensiva och intressanta SETT-dagar.

Det var ett digert program med många duktiga och välkända föreläsare under både onsdag och torsdag. Föreläsningarna som var 45 minuter långa hölls parallellt i sju olika föreläsningssalar under hela dagen med endast korta pauser emellan. Jag deltog i rätt många föreläsningar men liksom jag konstaterade i mitt senaste blogginlägg så tenderar föreläsningarna att bli rätt teoretiska och så upplevde jag det också denna gång. En av höjdpunkterna var Kristina Alexanderssons föreläsning om att jobba med internet i undervisningen; ett tema som jag försöker få in i min egen skola bland annat genom den webbkurs som jag skrivit om tidigare. Att jobba med internet i skolan handlar i det stora om att synliggöra elevernas utveckling och arbete genom att exempelvis blogga och låta eleverna uttrycka sig själv genom att skapa filmer istället för textarbeten. En viktig poäng med webbpublicering i skolan är att eleverna får skapa material och innehåll för en riktig publik, som når längre än bara läraren. Samtidigt kan detta fungera som en motivationskälla. Utmaningar som lärare stöter på när de jobbar med internet i skolan är ofta föräldrarna, tiden och tekniken. I Sverige har man satsat på att utveckla internetanvändningen i skolan genom Webbstjärnan, en satsning som  tycks sakna motsvarighet i Finland.

En annan intressant föreläsare var professor Christian Lundahl som diskuterade bedömning av lärande i digital miljö. Han lyfte fram den formativa bedömningen (kontinuerlig utvärdering) som är en förutsättning för den summativa bedömningen (slutbedömning). Han pratade om vikten av att återkopplingen (feedbacken) måste inkluderas i lärandeprocessen med hjälp av olika metoder. Han nämnde bl a Socrative som en bra digital metod, vilket jag kan hålla med om. Läs gärna om mina egna erfarenheter av Socrative. Professor Lundahl pratade också om vikten av att ställa frågor som skapar tänkande, vilket fick mig att tänka på de digitala proven som vi försöker utveckla här i Finland. När eleven gör digitala prov med öppen internetåtkomst så blir frågornas karaktär viktiga eftersom de måste stimulera till tänkande och där eleven förväntas kunna tillämpa den information som den hittar på webben; inte endast återge information som lätt leder till plagiat. Professor Lundahls föreläsning var inspirerande och  stimulerade till tänkande.

Det fanns givetvis en massa utställningar och montrar i mässhallen. Många av dessa företag som visade upp sig hade förstås direkt koppling till Sverige och var således mindre intressanta för mig. Jag fick dock med mig  hem en hel del broschyrer och länkar som jag ännu inte hunnit gå igenom. Jag får väl återkomma längre fram ifall jag bland alla broschyrer hittar nåt intressant att delge här i min blogg.

Nedan ett foto jag tog från publiken som får stå som symbol för den moderna tidens sätt att göra anteckningar, dvs genom att fotografera föreläsarens slides med hjälp av surfplattan eller mobilen.

En tanke som slog mig under konferensen var att teorin inte alltid motsvarar praktik. SETT är "en konferens inom området det innovativa och moderna lärandet" men ändå är själva konferensens upplägg rätt tradionell. Varför inte förändra hela föreläsningsupplägget så att åhörarna blir ännu mer delaktiga och stimulerade i sin lärandeprocess? Jag tänker mig ett alternativ där arrangören bjuder in en viss föreläsare/expert för att under 45 minuter stå till förfogande för alla deltagare. Åhörarna kunde sända sina frågor till tavlan med hjälp av exempelvis TodaysMeet och föreläsaren får besvara dessa och skapa nya stimulerande frågor till publiken. Det skulle alltså bli fråga om ett "flippat tillfälle" i stil med den pedagogiska metoden "Flipped Classroom" som jag också skrivit om i ett tidigare blogginlägg. På det sättet skulle upplägget förstås bli mindre förutsägbart men jag tror att fler personer skulle få ut mer av tillfället, även föreläsarna/experterna.

Vad var höjdpunkten på årets mässa? Det vet jag faktiskt inte. Jag upplevde inget revolutionerande. Jag fick snarare en bekräftelse på att vi i Finland kanske trots allt kommit rätt långt när det gäller undervisningsteknologin. Jag hoppas det redan nästa år kunde finnas en finländsk föreläsare på SETT-dagarna.

Tack till Kulturfonden och min rektor som gav ekonomiskt stöd för mitt deltagande. Jag hoppas få möjlighet att delta även nästa år.