Om min första Blended Learning kurs

Bakgrund

Jag inledde höstterminen 2015 med en religionskurs i ett helt nytt format, nämligen som blended learning. Kursen (Religion 5) går inom ramen för Vi7-samarbetet. Gymnasierna inom Vi7 har sedan flera år tillbaka samarbetat kring en gemensam kursbricka som hålls på distans men nytt för detta läsår är att kurserna ska byggas upp kring metoden blended learning. Vad detta innebär i praktiken är lite oklart men kort sagt uppfattar jag det som att man blandar traditionella undervisningmetoder med nya digitala metoder. Dessutom har gymnasierna schemalagt kurserna så att man frigjort tisdagar, torsdagar och fredagar för ”närstudietillfällen” (kl 08:45-09:35) som hålls via videomöten (Adobe Connect).

Upplägget

Jag var den första läraren inom Vi7 att köra igång det nya upplägget och jag fick fria händer att utforma kursen som jag själv ville. Jag vill betona att det jag beskriver i detta blogginlägg var mitt val och sätt att arbeta och det behöver nödvändigtvis inte vara modell för andra kurser inom Vi7. Jag valde ett upplägg som utgick från lärplattformen Fronter som är bekant för alla gymnasier inom Vi7. I praktiken betyder det att jag skapade ett kursrum i Fronter varifrån jag dirigerade all trafik. I videon nedan beskriver jag kursupplägget (för eleverna).

Pedagogiken

Min pedagogiska tanke med kursen var att flytta fokus från läraren till själva lärandet. Kursens arbetssätt var således mer elevcentrerad än lärarcentrerad. Jag ville uppmuntra till undersökande arbetssätt med hjälp av digitala arbetsmetoder. Istället för att jag som lärare föreläser om olika kyrkohistoriska epoker så valde jag att låta eleverna producera egna presentationer kring dessa epoker med hjälp av läroboken och internet. Den enda föreläsningen jag höll under kursens gång var en lektion i informationssökning och källkritik. En sammanfattning av den lektionen kan ses här (klicka). Min tanke med detta arbetssätt är att det ska stöda utvecklingen av elevernas digitala kompetens som starkt lyfts fram i den nya läroplanen (LP2016).

Förutom detta undersökande arbetssätt ville jag i kursen lyfta fram betydelsen av kollaborativt lärande. Detta försökte jag åstadkomma i praktiken med hjälp av delade dokument i olika format. Jag har tidigare arbetat mycket med Googles delade dokument men valde denna gång Microsofts produkter eftersom jag har en känsla av att vi inom en snar framtid kommer att övergå till Office 365 och för att Office-paketet (powerpoint, word) är bekant för alla. Kursens första tema som behandlade de kyrkohistoriska epokerna genomförde eleverna så att de alla arbetade i samma powerpoint som de fick tillgång till via Fronter. Således behövdes inga särskilda installationer av program på elevernas datorer. Uppgifterna i det andra temat (Kristna kyrkor) genomfördes huvudsakligen i delade word-dokument. Poängen var att allt arbete som eleverna gjorde dokumenterades i delade dokument som alla hade tillgång till via Fronterrummet. Jag kallade denna plats i rummet för ”Religionswiki” eftersom det bygger på samma idé som wikipedia.

I den nya läroplanen talas det om ”kamrathandledning”. Jag ville få in detta i kursen genom att dela in eleverna i par. Tanken var att samma par arbetar tillsammans under hela kursen kring olika uppgifter (från alla teman). Videomötena (tisdag, torsdag, fredag) användes sedan till att dela med sig av vad de lärt sig till de andra eleverna. En annan tanke med parbildningen var närmast social; ifall man har en kompis med sig under resans gång så är det kanske lättare att orka ända fram till målet.

Bedömningen

Bedömning av lärande är alltid svårt. I denna kurs valde jag att förutom den summativa bedömningen (med prov i slutet av kursen) även få in en formativ bedömning. Detta försökte jag åstadkomma genom att eleverna fick skapa förhörs- och provfrågor till de avsnitt de hade arbetat med under en vecka. Efter att ett par hade fungerat som ”lärare” kring ett visst tema höll de ett förhör i samband med följande videomöte. Metoderna för dessa förhör var både muntliga och skriftliga i form av exempelvis Google formulär och Kahoot (spelbaserat förhör). Bör noteras att dessa elevförhör inte togs med i själv slutbedömningen utan det var snarare fråga om att kolla upp elevernas kunskapsnivå vid olika tidpunkter. Den officiella bedömningen från min sida baserade sig på de poäng som eleverna samlade på sig under kursens gång (inlämningsuppgifter och prov).

 

Genomförande (i praktiken)

Personligen är jag fortfarande mycket nöjd med mitt pedagogiska upplägg (i teorin) MEN teori sammanfaller inte alltid med praktik. I efterhand inser jag att det i praktiken inte riktigt gick som jag hade hoppats. Jag upplever det som att kursen blev lite för tungrodd för de flesta elever. Vissa elever lämnade inte in sina arbeten i tid och dokumentationen i delade dokument lyckades inte för alla. Jag upplever det också som att denna kurs är utformad för uppgiftscentrerade elever, dvs kursen lämpar sig inte för ”svaga” elever. Kursen kräver mycket personligt ansvar, eget engagemang och i viss mån digital kompetens. Det som försvårade kursens genomförande var också att tidpunkten sammanföll med studentskrivningarna. Kursen var rätt så tidskrävande, både för eleverna och för läraren. Jag valde dessutom att förstärka min närvaro som handledare genom att skapa en Messengergrupp för gruppen inom vilken vi skötte en mer direkt och spontan kommunikation. Detta gjorde att gränsen mellan skoltid och fritid suddades ut. I kursen deltog endast sju elever vilket var lämpligt med tanke på arbetsmängden. Inte minst för mig som lärare eftersom det gick rätt mycket tid åt att endast läsa igenom och bedöma inlämningsuppgifterna (Jfr presentationsvideon på 15 min). Återstår att se hur jag väljer att jobba nästa läsår ifall det blir aktuellt med en ny blendedkurs. I nuläget känns det som att det finns behov av att möta andra lärare inom Vi7 och utbyta erfarenheter av blended learning.

Videointervju - att inleda en blended kurs

Videointervju - min pedagogiska tanke med kursen

Videointervju - metoder och praktiskt genomförande

Videointervju - bedömning

Projektveckan i Petalax (v.8)

Vid Gymnasiet i Petalax ordnas varje år en projektvecka under vecka 8. Det betyder att skolans elever är fördelade i olika grupper som under veckan arbetar med olika teman som exempelvis förintelsen. Årets projekt är förutom förintelsen även Barcelona och England-Frankrike och alla projekt avslutas med en utlandsresa. Tidigare år har projekten utmynnat i ett projekthäfte men nytt för i år är att alla projekt görs i webbformat. Orsaken till detta är bland annat att projekten får större synlighet och spridning, eleverna får autentiska mottagare till sina arbeten samt att de får öva och stärka sin digitala kompetens.

Min uppgift som IKT-pedagog har under veckan varit att handleda och stöda eleverna i skapandet av dessa webbsidor. I praktiken betyder detta att jag försökt informera eleverna om vikten av källkritik vid informationssökning samt lite om upphovsrätt och källhänvisning. Eftersom elevernas arbeten publiceras på webben och blir synligt för alla ökar också betydelsen av att bland annat inte göra sig skyldig till kränkning av upphovsrätten när det gäller främst bilder och text. I detta avseende upplever jag att det fortfarande finns en hel del att jobba med när det gäller ungdomars digitala kompetens.  Jag ställer mig frågan hur vi lärare i framtiden (med tanke på kraven i den nya läroplanen) ska arbeta med att stöda och stärka ungdomars digitala kompetens. Räcker det att lärarna "integrerar" dessa digitala färdigheter i sina undervisningsämnen? Personligen har jag svårt att tro att det räcker till. Jag efterlyser tillämpade kurser i ämnet digital kompetens.  En projektvecka av det här slaget kan eventuellt fylla en viss funktion i detta avseende.

Under veckan har jag handlett en grupp elever som fungerat som webbredaktörer. Dessa elever är inte insatta i något enskilt projekt utan de har istället fått ansvara för att hjälpa de olika grupperna med att publicera sina arbeten på webben. Därtill har dessa webbredaktörer haft till uppgift att rapportera om det som händer under veckan i sociala medier. För detta ändamål har skolan därför numera också ett Instagramkonto, ett Twitterkonto samt ett Bambuserkonto. Sedan tidigare finns skolan också på Facebook och Youtube. För att få fart på flödet i de sociala medierna utlystes en tävling i skolan där den bästa bilden (uppdateringen) belönades med ett pris. Överlag blev det rätt få uppdateringar under hashtaggen #petalaxprojekt. En av orsakerna är att intresset för Twitter är rätt svagt hos eleverna medan många elever har privat konto på Instagram och därav syns inte inläggen för alla. Jag ser en stor potential i att utnyttja sociala medier i skolan. Under en dylik projektvecka som denna försiggår det en hel del intressanta inslag i de olika klassrummen, med bland annat gästföreläsare och dokumentärer. Genom att i sociala medier som Twitter dela med sig av vad man lär sig i de olika klassrummen blir alla elever delaktiga i informationsflödet och kan lära sig något nytt. Det var också tanken med att eleverna uppmanades att aktivt uppdatera i sociala medier. Kanske det ändå är så att ungdomar idag fortfarande är rätt låsta i sina attityder av att använda sociala medier i underhållningssyfte snarare än i lärandesyfte?

Via länkarna nedan kan du bekanta dig med slutresultatet av de olika projekten:

1) Förintelsen

2) Barcelona

3) England-Frankrike


Läs gärna mer om hur eleverna har arbetat i de olika projekten i gymnasiets skolblogg.

Sharing som tema på Vi7 fortbildningsdag

Efter att ha varit föräldraledig hela hösten är jag nu tillbaka i jobb igen vid Gymnasiet i Petalax. Det har varit en hektisk början på året med mycket undervisning, nya elever och fortbildningar. Lördagen den 17 januari var det fortbildningsdag för Vi-7 vid Academill i Vasa. Sammanlagt deltog närmare 150 personer från Vi-7 som är en samarbetsring av sju gymnasier från Vörå i norr till Kristinestad i söder. Dessa gymnasier delar en gemensam kursbricka bestående av distanskurser.

Jag vill i detta blogginlägg dela med mig av några tankar efter att ha deltagit i fortbildningstillfället. Jag blev tillfrågad att vara med på ett hörn i planeringen och att under konferensen assistera Kicki Häggblom (CLL) som hade huvudansvaret att planera och koordinera fortbildningsdagen. Detta gjorde hon mycket bra. Det nya i sammanhanget var att vi detta år hade ett digitalt programblad bestående av diverse länkar och instruktioner inom ramen för dagens tema som var "Sharing". Kort sagt var uppgiften under dagen att olika ämnesgrupper skulle dela med sig av digitala uppgifter, prov och erfarenheter för att komma vidare mot vårt gemensamma mål, den digitala studentexamen som kör igång redan hösten 2016. För att genomföra detta skapade jag tillfälliga todaysmeetrum (som ännu är öppna en tid) där deltagarna i de olika ämnesgrupperna kunde chatta och dela med sig av tankar och åsikter. Därtill sammanställde sekreteraren i varje grupp en PM i ett delat dokument vars länk också fanns på todaysmeet. Således kunde alla deltagare under konferensen vara delaktiga i de olika gruppernas arbete, även kolleger utanför Vi7. Så långt fungerade dagens tema "Sharing" mycket bra.

Jag tänker inte kommentera innehållet under dagen desto mer eftersom den som är intresserad kan ta del av både programmet och de delade dokumenten via todaysmeet. Det som jag dock slog mig såhär efteråt var att vad som egentligen hände med delningen i sociala medier, dvs Twitter? Vi uppmanade deltagarna att använda hashtaggarna #Vi7ring och #digabi för sina tweetar. Således var tanken att vi inte delade med oss enbart inom Vi-7 utan vi anslöt oss också till det nationella forum som #digabi står för. Vi är ju inte ensamma om att arbeta mot en digital studentexamen utan vi delar ju denna arbetsprocess med alla kolleger i Finland. Därför är det viktigt att mötas och vara delaktiga i nationella forum. Min uppfattning är att alla deltagarna på plats kände till digabi. Men hur många kände till #digabi? Det blev tyvärr inte många personer som tweetade under dagens lopp. Jag undrar varför? Jag tror det enkla svaret är helt enkelt att lärarna inom Vi-7 inte använder Twitter. Jag ser ingen annan förklaring till att det blev så få som delade med sig på Twitter, trots uppmaning. Och jag tycker det är synd. Under den korta tid som jag använt Twitter  har jag blivit mer och mer övertygad om vilket mervärde det ger mig i mitt lärararbete. Twitter är mitt utvidgade kollegium. När jag besöker andra konferenser upplever jag att delningen i sociala medier fungerar mycket mer frekvent och naturligt. Hur få även de österbottniska lärarna att vara mer digitalt delaktiga i Twitters flöden?

Temat för fortbildningsdagen var "Sharing" och det blev som helhet en mycket lyckad dag. Vi som var på plats lyckades dela med oss en hel del till varandra under dagens lopp. Men det finns ännu mycket kvar att önska när det gäller lärarnas användning av sociala medier - det utvidgade kollegiet - under fortbildningar och konferenser. Sharing is caring! :)

Molntjänster och delade dokument i undervisningen

Jag har under en längre tid använt mig av molntjänsterna Onedrive (f.d Skydrive) och Google Drive. Den första är en produkt av Microsoft och den senare av Google. Jag har dock använt mig av dessa molntjänster på lite olika vis och för olika ändamål. Onedrive har blivit min huvudsakliga lagringsplats för alla mina arbetsrelaterade filer (även privata) och G-Drive använder jag mest i undervisningen. Nedan beskriver jag kort mina erfarenheter av dessa molntjänster och hur de kan utnyttjas i undervisningen.

Onedrive

Jag använder numera Onedrive som min enda lagringsplats för alla mina filer (textdokument, bilder, videoklipp, Notebookfiler o s v). Jag har således övergett min externa hårdskiva och använder den istället som en extra backup. Fördelen med att ha allt på ett och samma ställe är framför allt tillgängligheten. Jag kommer åt mina filer var och när som helst. Det enda som krävs är en enhet som har tillgång till internet, dvs i mitt fall ofta min surfplatta eller smarttelefon. En nackdel är att ifall internet krånglar så kommer jag inte åt mina filer men detta är oftast inte ett problem i undervisningssituationen eftersom jag i mitt klassrum har en Onedrive klient installerat på min dator vilket i praktiken betyder att jag även har tillgång till filerna offline. Dessa lokala filer på datorn synkroniseras automatiskt med molnet. Praktiskt och bra!

Google Drive

I min undervisning i religion och psykologi använder jag Googles molntjänst G-Drive i huvudsak som lagringsplats för olika (delade) dokument i mina kurser. Det är framför allt betydelsen av delade dokument som jag vill lyfta fram här. Jag har skapar en wiki i mina kurser i religion och psykologi och dessa bygger helt och hållet på delade dokument. Med en wiki menar jag här ett slags internt uppslagsverk som eleverna tillsammans bygger upp på vår lärplattform Fronter. I psykologi bygger vi upp sidor kring bland annat psykologiska begrepp, forskare, teorier och undersökningar. Dessa sidor kommer eleverna åt via länkar i Fronterrummet, men själva innehållet är skrivet i delade dokument. Detta är en kollaborativ arbetsmetod som stöder elevens lärande. Dessa wikin byggs upp under en längre tid i och med att eleverna dels förbättrar det som redan skrivits och dels skriver in nytt material. Samtidigt är det en övning i kritiskt tänkande då eleverna måste ta ställning till det som redan skrivits.

                                Skärmklipp på en "psykowiki" i en kurs på Fronter.

Ett annat sätt att använda ett delat dokument i klassrummet är att låta eleverna samarbeta kring en viss uppgift i ett delat dokument. Jag skapar och ger tillgång till detta dokument i Fronterrummet och samtidigt som eleverna arbetar kollaborativt i dokumentet kan jag som lärare följa med och kommentera processen via min egen Smartboard framme i klassen. Således förenklar det både elevernas och mitt eget arbete i uppgiften. Ett annat enkelt och praktiskt sätt att använda ett delat dokument är när vi i klassen ser på en dokumentär eller föreläsning. Då kan eleverna göra gemensamma anteckningar från dokumentären/föreläsningen och efteråt har alla tillgång till samma anteckningar (via Fronter). Min erfarenhet är att det i allmänhet blir mer innehåll för mindre arbete. Som ett sista exempel kan jag nämna elevernas egna anteckningar som görs i deras egen G-Drive. Under kursens gång arbetar varje elev i sitt eget Google dokument och jag ber dem ge mig länken med redigeringsrättighet. Dessa länkar har jag samlade i Fronterrummet (individuell mapp) vilket ger mig enkel och privat åtkomst till deras dokument. Således har jag som lärare översikt av hur lärprocessen framskrider och kan göra kommentarer och korrigeringar direkt i dokumentet vid behov.

Detta var några praktiska exempel på hur jag under läsåret 2013-2014 arbetat med molntjänster och delade dokument. Det jag slutligen också uppskattar med dessa molntjänster är hur enkelt det är att integrera dem i skolans lärplattform Fronter. Jag som lärare dirigerar mina elever till rätt dokument via länkar inne i Fronterrummet. Således behöver jag exempelvis inte bjuda in eller skicka länkar skilt via e-post till eleverna.

Webbpublicering i skolan

Den här veckan (V.8) har vi haft projektvecka vid Gymnasiet i Petalax. Det betyder att alla elever och lärare arbetar med ett visst tema som utmynnar i en skrift och en resa senare under våren. Förintelsen är ett exempel på tema som återkommit redan många år. Andra projekt i år är exempelvis Neapel och Island. Under veckan arbetar eleverna fram ett material kring sitt tema och detta har publicerats i en skrift eller ett häfte som också finns tillgängligt på skolans hemsida. Nytt för i år var att ett av årets projekt publicerades direkt på webben i form av en webbplats. Idén till detta fick jag ifjol efter att ha arbetat fram en webbplats med mina elever under projektveckan. Temat var då internet och webbplatsen fick rubriken WWW - Wara eller inte Wara. En kurs om digital identitet och delaktighet. Årets projekt som fick en egen webbplats var Islandsprojektet. Eleverna i detta projekt arbetade på egen hand i mindre grupper kring ett visst tema medan tre elever som var webbansvariga fick uppgiften att utforma och sätta in elevernas arbeten på webbplatsen.

Min roll och uppgift under projektveckan blev att handleda eleverna i bland annat informationssökning och upphovsrätt. Oavsett om man publicerar sitt arbete i en skrift (pdf-format) eller som webbplats så finns det en hel del att tänka på före man tar sig an information på webben. Jag presenterade en sammanfattande översikt av vad man bör tänka på när det gäller informationssökning, källkritik, upphovsrätt och källhänvisning.

 

Ett bra verktyg för webbpublicering är Webnode som jag också skrivit några rader om på min webbplats (som för övrigt är gjord i Webnode). Jag ser många fördelar med att publicera exempelvis skolarbeten på webben. En av dessa fördelar är att eleverna får autentiska mottagare för sitt arbete. Med det menar jag att eleverna får känna att det inte är enbart läraren som ser och bekräftar deras verk utan i princip hela världen. Hur många som faktiskt tar del av deras arbete är i sin tur beroende av hur de lyckas marknadsföra sitt arbete, vilket också är något elever bör lära sig med tanke på framtiden. I detta fall marknadsfördes Islandsprojektet i första hand på gymnasiets Facebooksida och i mitt Twitterflöde. I vilken omfattning eleverna själva faktiskt aktivt marknadsförde sin webbplats blev tyvärr för mig lite oklart. Fokus blev mer på själva webbpubliceringen än på marknadsföringen.

 

Att arbeta med webbpublicering i skolan stöder de riktlinjer för åren 2013-2016 som Undervisnings- och kulturministeriet har publicerat i skriften "God Mediekunnighet". Webbpublicering i skolan handlar enligt mig om digital kompetens och digital delaktighet som är viktiga färdigheter som skolan bör uppmuntra och förstärka, inte minst med tanke på att skolan bör förbereda eleven för framtida utmaningar i arbetslivet. För att inte glömma betydelsen av människans digitala identitet som blir allt viktigare i dagens värld då allt är sökbart på webben. Allt detta är något som jag gärna jobbar med i mitt eget arbete, och under projektveckan ges verkligen tid och resurser för detta.

 

I dagens Vasabladet (23.2.2014) finns det en artikel om projektveckan vid Gymnasiet i Petalax.

 

 

Dialog 2014 i Mariehamn

Dialog 2014 är både en mässa och ett seminarium som ordnades i Mariehamn 16.1.2014. Jag blev inbjuden att hålla två föreläsningar kring digitala arbetssätt i skolan. Förutom mina egna presentationer hann jag åhöra ett par intressanta föreläsningar om användningen av bloggen  i undervisningen samt om hur man kunde bygga skolor som är anpassad till modern pedagogik. Den senare var mycket tankeväckande eftersom våra klassrum fortfarande ser ut som för ett halvt sekel sedan.

                                 Anna Törnqvist föreläser om ombyggnadsprojekt

Min första föreläsning gick under rubriken "Digitala verktyg i undervisningen". Jag gick igenom ett urval verktyg som fungerat bra i min egen undervisning. Bland dessa kan nämnas Screencast-O-Matic med vars hjälp man kan göra skärminspelningar av sina presentationer för att sedan kunna flippa klassrummet. Ett annat verktyg jag tog upp var Webnode som är ett mycket bra och enkelt verktyg för olika slag av webbpublicering (exempelvis skolprojekt). Jag gav också ett praktiskt exempel på hur verktyget Socrative kan användas som provverktyg och för att snabbt och enkelt få feedback av åhörarna. De flesta av verktygen jag presenterade har jag skrivit kort om på min webbsida "IKT i lärarens vardag".

Min andra föreläsning gick under rubriken "Digitala kurser i gymnasiet". Jag presenterade hur vi vid Gymnasiet i Petalax byggt upp digitala rum för så gott som alla gymnasiets kurser i lärplattformen Fronter. Jag tog utgångspunkt i mitt eget sätt att arbeta med mina kurser i Fronter. Jag visade bland annat hur man kan bygga en startsida för kursen som fungerar som en översiktlig webbsida med all väsentlig information om och material för kursen. I detta spelar interna och externa länkar en väsentlig roll. Via dessa länkar dirigeras eleverna både inom Fronter och ut till externa webbkällor. Jag tog också upp den pedagogiska betydelsen av att använda delade dokument (Google dokument) som enkelt integreras i lärplattformen. Min avsikt var att visa hur viktigt Fronterrummet kan vara för att organisera och dirigera hela kursinnehållet från en och samma plats. Jag visade också avslutningsvis några praktiska exempel på hur ett digitalt studentexamensprov kan se ut med tanke på den kommande studentexamen samt hur man kan göra prov i Fronter med det nya provverktyget.

Förutom alla föreläsningar han jag också själv delta i en workshop där Karin Brånebäck gav praktiska tips på hur man kan flippa undervisningen på de lägre årskurserna. Bland alla programpunkter så uppskattar man kaffepauserna och matpausen. Sociala medier i all ära, men man påminns ändå varje gång om hur kul och givande det är att möta andra likasinnade lärare och pedagoger IRL :).

Gymnasiedagarna i Finlandiahuset

Det börjar röra på sig i de finländska skolorna när det gäller digitaliseringen av både skolan och studentexamen. Åtminstone känns det så efter att jag de senaste veckorna medverkat i diverse konferenser och tillställningar där digitaliseringen genomsyrat programmet. En av dessa var de nationella höstdagarna (26.10) för historielärarna som ordnades i Helsingfors dit jag fick en inbjudan att föreläsa om digitala verktyg i undervisningen. En annan var gymnasieringen Vi-7:s fortbildningsdagar i Nokia (8-9.11) där digitaliseringen av skolan och studentexamen stod i fokus. Jag har länge följt den digitala utvecklingen i Sverige (främst via sociala medier och konferenser) och jag påminns ofta om att vi har en hel del som vi kunde lära oss av dem när det kommer till digitala arbetsmetoder. Därför var det för mig extra smickrande att från Sverige få en inbjudan att föreläsa om digitala verktyg vid konferensen "Så funkar det" i Upplands Väsby 29.10.

 

De nationella gymnasiedagarna ordnades i Finlandiahuset 12-13.11. Utbildningsstyrelsen hade bjudit in mig att föreläsa om hur jag varit med om att utveckla den digitala skolan i Petalax. Jag deltog i det svenska programmet som leddes av undervisningsråd Gun Oker-Blom och där bland annat ett flertal rektorer för de finlandssvenska gymnasierna var samlade. Jag valde att bygga upp min framställning utgående från SAMR-modellen som jag skrivit om tidigare. Jag anser den hjälper till att strukturera upp de tankar och framför allt frågor som pedagoger och lärare idag ställer gällande digitaliseringen av både skolan och studentexamen. I min analys försökte jag lyfta fram att digitalisering handlar om så mycket mer än om teknisk utrustning. Genom att fokusera mer på pedagogiken inser man att det handlar väldigt långt om webben som kanske det viktigaste digitala verktyget. Det är m.a.o. mindre viktigt hurudan apparat (iPad, Windows surfplatta, laptop) du har och mer viktigt vad du gör med den, framför allt på webben. Detta framkommer rätt klart när man analyserar de två högsta nivåerna i SAMR-modellen. Se nedan min prezipresentation.

En intressant programpunkt under tisdagen var Digabis presentation av nyheter inom den kommande digitala studentexamen. Det var en lättnad att äntligen få det bekräftat att de nya digitala proven i realämnen inte kommer att se så mycket annorlunda ut än tidigare. Frågorna kommer i viss mån att innehålla mer digitalt material i form av exempelvis diagram och videoklipp men i övrigt är den största skillnaden att frågorna nu blir digitala. Att det blir slutet nät bekräftades också liksom att det är onödigt att vara orolig för tekniken. Det operativsystem som ska förinstalleras på datorn ska också fungera på en äldre dator (elevens egen dator). Detta operativsystem tar på sätt och vis över datorns funktioner så att eleven inte kan använda sig av program som han/hon installerat själv på datorn. Eleven kan alltså endast använda sig av de program som finns inom operativsystemet som exempelvis skrivprogrammet Libre Office. Jag passade på att pröva hur detta operativsystem fungerade och det verkade helt vettigt.

I min analys av SAMR-modellen påvisade jag det faktum att den kommande digitala studentexamensreformen stannar på nivå två. Digital teknik ersätter papper och penna (nivå 1) och provfrågorna kan förbättras lite med tanke på de större möjligheter för digitalt innehåll (artiklar, videoklipp) som tekniken erbjuder. Att vi ännu inte är mogna att ta steget ut till öppet nät har jag accepterat. Jag hoppas dock på att vi också i Finland så småningom börjar ta in webben på allvar i skolan så att både elevernas skolgång och examenssituationen motsvarar den verklighet som möter dem i arbetslivet.